Det blev till att ta cykeln ner på stan eftersom jag hade bråttom. Det var riktigt härligt att känna fartvinden i det lilla hår jag har.

Väl framme vräkte jag i mig massa mat för jag var ganska hungrig efter allt motionerande. Efter det fick jag lite dåligt samvete, men det försvann snabbt eftersom jag cyklade/gick hem uppför världens brantaste backe.

Men så när jag var bara 100 meter från min ytterdörr fastnade mina byxor i cykeln och gick sönder. Jag borde ha förutsett det, men eftersom det gick bra att cykla tidigare så sköt jag helt enkelt bort alla tankar på hur farligt det är att cykla med vida byxor när man inte har något kedjeskydd.

Så här sitter jag nu – med trasiga byxor och antagligen tjockare än igår – och väntar på skjuts. Ska nämligen fara och kolla på skor. Kanske har jag tur och hittar ett par som det faktiskt går att springa i.
(Dags att återupptäcka Xbox:en i brist på annan sysselsättning.)

/Räkan – kämpar vidare.