Ja, nu har jag vräkt i mig ungefär 7 kg mat sammanlagt. Munkar, godis, kyckling, potatis, sås, dricka och säkert nånting annat också har glidit rakt ner i min mage utan större betänkligheter. Mina planer på att träna och dra ner på onyttigheter har jag tydligen helt glömt bort.

Iaf.
Jag har nu insett två saker – man vill alltid ha det man inte har och den svåraste personen att erkänna nånting för är sig själv. Jag har t.o.m. listat ut anledningarna till varför det är som det är.
(Ja, jag vet att det inte är några världsomvälvande nyheter jag delar med mig av.)

Till att börja, vi vill ha det vi inte har bara för att människans position/status i den sociala hierarkin bestäms av vad vi ”äger”. Så ju mer och bättre saker du skaffar och blir ägare till desto högre rank får du.
Det andra ”fenomenet” beror på att vi helt enkelt saknar självkännedom. Vi är rädda för oss själva och orkar inte dras med kunskap om oss själva.

/Räkan – lite mys skulle sitta finfint.