Ja, nu har jag äntligen varit sällskaplig med min mamma – tyvärr har min ekonomi tillåtit något stort firande av henne (inte ens en present blev det). Även om det är tanken som räknas så känns det lite illa när man tänker efter – jag har ju trots allt henne att tacka för att jag finns.

Det känns ganska konstigt när man tänker efter och inser att ens föräldrar faktiskt hade ett liv innan vi barn föddes. Dem var också unga en gång i tiden – även om man kan tvivla på det ibland. Det är ungefär lika absurt som att ens lärare har ett privatliv.

Nu ska jag fortsätta hyllningen av min mamma genom att proppa i mig kladdkaka, jordgubbar och grädde i mängder.

/Räkan – frossande är härligt!