Att beskriva sig själv måste vara bland det svåraste man kan försöka sig på. Man kan ju aldrig någonsin förklara sina små egenheter på ett fullständigt objektivt sätt.

Men jag ska göra ett subjektivt och (någorlunda) ärligt försök till att introducera mig själv för omvärlden.

Saker som gör att jag bloggar:

Jag är beroende av sällskap, trots att jag är smått socialt handikappad. Om jag inte får kärlek/omtanke/mänsklig beröring/uppmärksamhet (på mer än ca 5 minuter) blir jag nästintill primitiv och jag börjar febrilt rannsaka mig själv efter fel som skulle kunna göra att folk i min omgivning inte skulle vilja umgås med mig.

Den bekräftelse jag söker behöver faktiskt inte komma från någon som jag känner. Tvärtom njuter jag av att veta att främmande människor intresserar sig för mig. Men det roliga är att jag vill inte att folk ska bry sig om mig – jag vill att dem ska fascineras av mina tankar och mitt liv. Jag vill att dem ska känna att mina handlingar gör en skillnad.

Saker som får mig att le:

Tidigare i år hade texten under den här rubriken varit mycket kort. Men dem senaste månaderna har mycket hänt och jag ler så gott som hela tiden nu.

Tack vare en liten, men ovärderlig, skara folk flyter livet på med mottot: ”Man lär sig något nytt varje dag”. En evig ström av (o)kunskap strömmar in i mitt huvud samtidigt som ett flin sitter klistrat i mitt ansikte. Sen ska vi icke förglömma det faktum att jag är kär. Denna känslostorm har uppstått trots att jag många gånger förkunnat att ”kärlek finns inte” och att ”kärlek är bara kemiska reaktioner i hjärnan”.

Saker jag ska göra i framtiden:

Min framtidsbild är oförklarligt diffus. Jag har funderat mycket på framtiden, men aldrig fått till en riktig plan över hur den ska utformas på ett bra sätt. Förhoppningsvis pluggar jag vidare med fortsatta bra resultat som sedan leder till ett roligt/välavlönat jobb. När jag sedan blir sambo ska jag skaffa blommor/växter som jag ska sköta ordentligt och jag ska sova på den högra sidan av dubbelsängen. Inga planer på varken giftermål eller barnaskaffande finns.

Men som jag nu har lärt mig så kan mycket hända (på kort tid dessutom) och det ska bli spännande att se hur mitt liv faktiskt ser ut om 10 år.

/Räkan – resan mot framtiden börjar här och nu.